Känns som att jag nu tillslut verkligen är helt 100 på vad jag faktiskt vill.
Det fanns en tid i höstas när jag hade en otrolig beslutsångest kring vad jag vill med mitt liv. En tid när jag på fullaste allvar inte visste vad och hur jag ville göra med fotbollen. Skulle jag söka mig vidare? Lägga av helt? Eller ta en paus på obestämd tid för att inse vad jag vill?
Det fanns en tid i höstas när jag hade en otrolig beslutsångest kring vad jag vill med mitt liv. En tid när jag på fullaste allvar inte visste vad och hur jag ville göra med fotbollen. Skulle jag söka mig vidare? Lägga av helt? Eller ta en paus på obestämd tid för att inse vad jag vill?
Jag hade möten, ett antal diskussioner med pappa. Kände olika i stort sätt varje dag. Vissa dagar var jag 100 på att de är klart jag ska fortsätta lira boll men inte i AIK. Andra dagar visste jag att det är klart jag fortsätter i AIK. Andra dagar var jag mer eller mindre säker på att 2014 i AIK inte alls var någonting för mig. Idag tillhör jag fortfarande f19 truppen och det är nog ett utav de bättre val jag gjort. Sen vi började vår försäsong har jag inte ångrat mig en sekund, inte för fem öre.
Idag tog jag även ett kliv till i rätt riktning. Ett kliv jag förberett mig för länge och som betyder mycket för både självförtroende och framtiden. Beslutsångesten som befann sig i min kropp för lite mindre än två månader sen är nu helt bortblåst och jag vet precis vad jag vill. Den känslan är en rätt skön känsla. En lycka. Men även en stor påverkan till all den motivation som finns i mig för tillfället.
Idag tog jag även ett kliv till i rätt riktning. Ett kliv jag förberett mig för länge och som betyder mycket för både självförtroende och framtiden. Beslutsångesten som befann sig i min kropp för lite mindre än två månader sen är nu helt bortblåst och jag vet precis vad jag vill. Den känslan är en rätt skön känsla. En lycka. Men även en stor påverkan till all den motivation som finns i mig för tillfället.
Kommentera